Justins Perspektiv

 Adrenalinet pumpa i hela kroppen. Jag hoppade upp och ner på samma ställe. Som en levande jojo. Introt till As Long As You Love Me började spelas. Jag sprang ut på scenen,ljudnivån i arenan höjdes med hästlängder. Jag sprang fram till scen kanten och tog på alla händer de skrek. I morgon har de säkert ingen röst. Lyckan rusade i min kropp. Detta är bästa som finns.

"The adrenaline pumped throughout the body..."

Jag,Jaden och Alfredo satt i bilen på väg hem. Vi satt och snackade om någon snygg brud som Alfredo hade sätt i Fredags på festen hos Drake. Jag satte på radion. Will.i.am s låt med Britney spelades den är faktiskt riktigt bra. Jaden skruvade upp volymen. Plötsligt springer något över vägen,jag ser inte vad det är som att det är så pass mörkt. Jag tvärbromsar men vi körde på djuret. Jag kliver snabbt ur bilen och springer fram,där ligger en kille som ser ut och vara i min ålder. Han är full av blod och han är säkert medvetslös. Jag ringer ambulans och berättar vad som har hänt. När jag lägger på och kollar på platsen där killen hade luggigt på marken. Men den var tom. Hur kunde han försvinna,han låg ju där nyss. Jag var alldeles förvirrad. Hade jag drömt eller något. Nej jag är så vaken man kan bli. När ambulansen anländer kommer Jaden och Alfredo ur bilen. Jag säger att killen är borta. De frågar om det var ett skämt eller något men jag är helt seriös. De säger att det säkert bara var ett djur.

”Hey man,du är säkert bara trött. Gå och lägg dig.” Jag gjorde som Fredo sa. Jag gick upp för trappen in till mitt rum. Jag drog av mig kläderna och lade mig under täcket. Jag kunde inte somna mitt huvud snurrade av frågor. Vem var pojken? Vart tog han vägen? Vad gjorde han i skogen så sent? Så många frågor med inga svar. Jag bestämde mig för att undersöka skogen i närheten där jag hade kört på pojken. Det gör jag imorgon när det är ljust ute. Jag lyckades somna tillslut. På morgonen klädde jag på mig ordentligt som att det är kallt ute. Jag tog min ryggsäck och packade lite matsäck,och lite andra nödvändig heter. Jag var precis på väg ut genom dörren när någon stoppade mig.

”Vart ska du då?” Det var Jaden som stod i hallen. ”Bara på en tur kommer hem innan det blir mörkt.” Han kollade konstigt på mig men han sa inget och lät mig gå. Jag hoppade in i Range Rovern. Jag åkte längst vägen. Tänk om jag hittade pojken vad skulle jag göra då? Prata med honom? Fråga honom vad han gjorde där?

 Jag parkerade bilen vid vägkanten. Jag gick in skogen. Höstlöven knastrade skönt under fötterna. Skogen var full av vackra färger. Ljudet av sorlande vatten hördes i närheten. Detta var ganska harmoniskt ändå. Jag satte mig ner och åt min frukost som bestod av en smörgås och ett äpple. Mitt letande av pojken fortsatte. Jag gick runt i timmars av sökande. Det skulle börja mörkna snart,så jag försökte ta mig ur skogen. Men jag var vilse. Jag tog upp min mobil men den var urladdad. Fan,jag skulle ha laddat den. Jag satte mig hopplöst ner jag lutade mig mot en trädstam. Vad ska jag göra nu? Jag får ta mig ur skogen imorgon när det var ljust.

 Jag vaknade av ett smatter. Jag log på något mjukt. Jag reste mig upp och öppnade ögonen. Jag log i en säng, jag befann i en liten stuga. Det var en brasa tänd. Vid brasa satt en kille. Han vände sig om. När han såg lyste hans ansikte upp i ett leende. ”Du har vaknat. Hur mår du?” Jag nickade försiktig. Han såg bekant ut på något sätt. ”Förresten jag är Quill.” Han sträckte fram handen,jag tog tag i hans hand och hälsade. ”Hej Quill. Jag är Justin.” Log åter igen. Jag kollade på hans arm. Den såg skadad ut,den var inlindad i bandage. Han såg att jag inspekterade hans arm. Han sa. ”Äsch det är inte så farligt. Det var lite smäll från igår kväll. Jag blev påkörd.” Han var pojken. Mitt självförtroende sjönk drastiskt och skuld känslorna steg.

 ”Förlåt,det var verkligen inte meningen.”Han kollade oförstående på mig. En rynka bildades i hans panna.

”Det var jag som körde på dig.” Sa jag så tyst så det hördes inte säkert. ”Hans rynka i panna försvann och ersattes av ett leende på läpparna. Var det kul på något sätt.

”Nej då. Min syster är duktig på läkekonst.” Syster?

”När man talar om trollen,förresten uppför dig. Hon gillar inte människor utifrån.” Människor utifrån. In genom dörren kom en flicka. Hon hade en kappa på sig,den var alldeles genomblöt. Det förklarar smattrandet. Hon tog av sig luvan på luvan. Det såg lite ut som rödluvan den där kappan. När hon såg mig så föll hennes mun upp som hon hade sätt ett spöke.

Jag såg säkert likadan ut. Jag häpnadens av hennes skönhet. Hon såg ut som en ängel som hade ramlat ur himlen. Det kanske låter töntigt,men det var sant. Hon öppnade munnen för att säga något men det kom inget ur henne. Jag såg att hon var obekväm i situationen.

"She looks like an angel from heaven..."

”Valarie, Det här är Justin. Jag hittade honom i skogen.”  Hon kollade strängt på Quill.

”Quill du vet vad jag tycker om det här.”

Han skrockade lågt.

”Men han såg ut att vara vilse och frysa. Jag kunde inte bara lämna honom där. Du vet vad jag tycker om det.” Jag gillade denna kille. Hon fnös och gick in i ett annat rum i stugan. Quill ryckte på axlarna och pressade ihop läpparna till ett sträck.

”Ursäkta min syster. Hon kan vara lite dramatisk"

Skulle bli otroligt tacksam om nu skulle kunna slänga in en liten kommentar!<3