thebieberheaven -

I´m sorry - CHAPTER 3 PART 1

Men jag sket i det,jag måste sluta bry mig om sådana små grejer. En blond tjej med en röd thight klänning började dansa med mig. Hon gned sin rumpa mot mig. Hon vände sig om och viskade något ohörbart i mitt öra,men jag rös av hennes andedräkt. Hon tryckte sina läppar mot mina. Jag besvarade kyssen. Tungor blandades in. Jag kände stark smak av alkohol. Jag smakade säkert likadant. Men jag var inte lika berusad. Valarie dök upp i mina tankar helt plötsligt kändes det inte bra längre. Jag putade henne i från mig. ”Jag kan inte göra det här.” Hon tittade med besviken ögon på mig. Jag fick skuldkänslor,måste jag vara så känslig. ”Vill du följa med hem till mig?” Hon nickade och sken upp i ett stort leende. Jag tog med mig Alfredo och tjejen. Alfredo blev sur för att vi gick så tidigt. Klockan var bara trots allt halv tolv. Men han såg genast gladare ut när han såg Summer,som jag hade fått reda på att hon hette. De satte sig där bak tillsammans. För eller senare utspelades heta scener sig där bak. Som att jag inte existerade i samma bil som dem. Men de han inte långt som tur var för vi var framme.

Jag knäböjde och knäppte några kort på den lilla hunden som lekte runt i parken. Den sprang emot mig och jag sträckte fram min hand så den kunde nosa på mig. Jag kliade den under hakan. "Hon älskar uppmärksamhet." Jag kollade förvirrat upp,jag mötte en tjej med lång mörkbrunt hår. Jag rest mig upp och sträkte fram handen. "Hej. Jag är Justin." Hon nickade och log varmt mot mig. Hon visste nog redan det,men mina mamma hade uppfostrat mig bättre än så. Det var oförskämt att inte presentera sig. Hon tog tag i min hand och skakade den. "Hej Justin. Jag är Nina." Jag log,Nina vilket gulligt namn. "Så du gillar att fotografera?" Hon nickade med huvudet mot kamerna som hängde runt min hals. "Ja,det är mer en hobby. Skulle du vilja modella med din hund på några bilder?" Hon fnissade och armkrokade med mig. "Det skulle jag mer än gärna gör Mr.Bieber." Jag skrattade lågt. "Jag hoppas att du inte gör det för att bara umgås med mitt bländade sexiga ansikte." Hon skrattade högt. "You wish Mr.popstar."

Vi tittade genom korten vi hade taget. På ett kort skrattade hon åt mitt skämt samtidigt som hon gick mitt i vägen med Africa i famnen. Det var palmer sidan av vägen och solen lös mot kamera linsen,som gjorde att det blev en häftig effekt. En annan blid åkte hon mitt i vägen på min skatebord som jag hade haft i bilen. Hon hade tagit bilder på mig också. En var på mig när jag höll i min skatebord och bakom mig var det en vägg med cool graffit som vi hade hittat. Sen var det en på Nina när hon stod framför Hollywood skylten hon sträckte ut armarna och tittade upp mot himlen. "Du är en duktig fotograf." Vi satt just nu i skateboard parken uppe på en ramp. Africa sprang runt bland dem olika ramparna som ett raketskott. Fast hon hade det svårt att ta sig upp som att hon gled ner. "Du är en bra modell. Du borde sattsa på det." Hon skrattade åt mig. "Vad skulle du säga om jag var en modell?" Jag log åt tanken. "Jag skulle inte bli förvånad. Du har utseende och allt." Hon skrattade igen och tackade. "Du ser inte så dum ut du heller." Jag skrockade lågt. Den här tjejen var inte blyg precis.

"Så vad har Bieber för planer ikväll?" Så hon ville ses igen. Det är inget jag skulle säga nej till. Hon är as skön och snygg. "Jag har en konsert i San Diego." Jag drog en hand genom håret och bet mig i läppen. "Åh,vad synd. Popstjärnan Justin Bieber kan inte svika sina fans." Jag tror att vi båda var besvikna. "Fast imorgon kväll ska jag ta dig till en fin restaurang vid Santa Monica." Ett fint leende spred sig över hennes läppar. Jag besvarar leendet. En kamera blixt slår mig i ansiktet. Jag mumlade ut en svordom. "Fuck...." Jag tar Ninas hand börjar gå där i från. De ställer en massa frågor om Nina och vad jag gör med henne. Nina skyndar sig att kalla på Africa. Hon kommer på stört och Nina kopplar fast henne i kopplet. Jag forsätter mot bilen som står parkerad utan för parken. Jag skyndar mig att öppna dörren åt henne och hon hoppar in i bilen med Africa. Jag småsprang till andra sidan av bilen. Jag pustar ut och skruvar nycklarna i tändningen och så var det gasen i botten,inte bokstavligt. "Förlåt det var inte meningen att det skulle hända." Hon suckade och mumlade något för sig själv. "Justin det är inte ditt fel. Du valde inte att du ska papparazzis efter dig jämt. Du ska inte be om ursäkt för att du har en massa dickheads efter dig." Jag skrattade lågt åt hennes smeknamn. "Jag får helt enkelt vänja mig." Hon skulle aldrig vänja sig,inte ens jag har gjort det. Ingen gör det. Dem gör ett så stort intrång på ens privat liv. En tystnad spred sig,jag var tvungen att ha blicken fäst på vägen om jag inte ville att något dåligt skulle hända. "Så vart ska jag släppa av dig?" Hon suckade lågt,jag kolla på henne i bakspegeln hennes ansiktsuttryck så tyngt och bekymrat ut. Vill inte hon hem? Eller sa jag något fel? Skulle jag erbjuda henne att sov hemma hos mig? Jag skakade bort tankarna och lät det vara,vill inte göra för ett stort intrång på hennes privat liv. "Ta höger i korsningen sedan höger igen och sedan vänster." Jag nickade och snurrade på ratten åt höger. Väl utanför hennes uppfart så stängde jag av motorn. "Tack för skjutsen." Hon log milt mot mig men leendet nådde inte ögonen,de såg bekymrade ut. "Tack för att du ställde upp som modell. Vi ses imorgon kväll." Nu log hon med ögonen. Hon böjde sig fram mot mig och kysste min kind mjukt. Hon steg ur bilen och smällde igen dörren. Min kind brändes av hennes beröing. Jag lutade huvudet mot sättet och log för mig själv. Bra jobbat Bieber.

De svala sängkläderna kändes helt fantastiska mot min varma hud,jag somnade på en gång efter jag hade lagt huvudet på kudden.

"Far jag varför måste du göra så här. Jag vill inte gifta mig nu. Jag är fortfarande ung." Min far kollade strängt på mig. " Justin du måste. Du kommer inte vara ung föralltid,du behöver en drottning vid din sida." Jag suckade lågt,jag ville inte gifta mig med någon slumpmässig snobbig tjej. Jag vill ha en vacker,jordnära och självständig tjej. En kvinna som inte vill gifta sig med mig för mina pengar,mitt utseende och status. "Far ,i så fall vill jag välja själv." Han grymtade och rynkade på näsan. "Visst låt gå,bara det inte tar för långt tid att hitta någon annars kommer jag och din mor välja åt dig." Jag log stolt,jag sträckte på ryggen lite extra och lämnade salongen. Far ropade efter mig att jag skulle vara i balsalen om två timmar. Jag gav mig av till mitt rum,där mötte jag Lena och Andy,hovets designers. "Så är du redo för den stora kvällen?" Frågade Lena mig. "Jag skakade på huvudet och inspekterade mig själv i spegeln. Jag hade en vit kostym med guld detaljer,mina skor var ny polerade. Mitt hår stod rakt uppåt. Mitt ansikte visade ett förvirrat och äcklat uttryck . Jag vill inte det här,vilken kille som helst skulle vilja göra det här men jag ville verkligen inte det,allt tjejerna gör är prata om sig själv eller skvaller. De stora dörrarna med smidda detaljer öppnades framför mig,och ett rum fullt med folk uppenbarades för mig. Festen var i full gång.

Äntligen så kom det upp ett kapitel! Stolt tjej här. Där i slutet fattade ni antigen ingenting eller så fattade ni precis vad som hände. Ni kommer få en fortsättning och få svar på detta,antagligen i de kommande kapitlet som förhoppningsvis kommer upp imorgon. Så önska mig lycka till. Sorry för inga blider blogg.se krånglar för mig.

2013-03-16 @ 22:45:00 Permalink Two Worlds One Reality Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ska verkligen försöka

Min uppdatering är verkligen seg. Det går riktigt segt att starta upp en novell de första kapitlerna har jag nästa ingen inspiration eller riktig lust att skriva. Jag försöker så mycket jag kan och har lust. Jag ska verkligen försöka att få upp ett kapitel.

2013-03-16 @ 12:36:49 Permalink My Words 2 You Kommentarer (0) Trackbacks ()

Party Like It´s 3012 Tonight- Chapter 2

”Valarie, Det här är Justin. Jag hittade honom i skogen.” Hon kollade strängt på Quill. ”Quill du vet vad jag tycker om det här.” Han skrockade lågt. ”Men han såg ut att vara vilse och frysa. Jag kunde inte bara lämna honom där. Du vet vad jag tycker om det.” Jag gillade denna kille. Hon fnös och gick in i ett annat rum i stugan. Quill ryckte på axlarna och pressade ihop läpparna till ett sträck. ”Ursäkta min syster. Hon kan vara lite dramatisk"

Ved trät föll ner på marken,jag tog upp det och lade det i högen. Det hade slutat att regna,men himlen var fortfarande mullen. Quill stod nu och högg ved samtidigt som jag travade ved."Så vad gör ni här ute?” Jag ville inte tränga mig på i deras liv. Fast jag var för nyfiken för att inte veta. Varför bor de inte i samhället? Är det inte ensamt ute i skogen? Quill så obekväm ut det märktes att han inte gillade att prata om det här.

"Lång historia.” Han mumlade ut svaret. Jag struntade i det just nu och tar det någon annan gång. Eller jag vet inte ens om jag kommer träffa honom igen. Han började ställa frågor om mitt liv istället,jag hade inget problem alls med att besvara hans frågor. "Åh,det skulle jag vilja göra. Det skulle vara as grymt."Jag hade berättat om min motorcykel. Han hade titta fascinerat på mig. Jag log mot honom. Det är så synd han har missat så mycket i livet. Han skulle säkert hamna i chock om han skulle komma ut i samhället det är så stor skillnad för honom,det ända han har sett är bilar. Det skulle bli kultur krock. Hur gammal är du?” Han tänkte efter lite,som han inte visste hur gammal han var."Jag blir sexton om 2 veckor. Den 21 november.” Jag lade det på minnet. Jag måste planera något åt honom måste återgäldade honom efter jag har kört på honom och tagit hem mig när jag var vilse i skogen. Jag var honom skyldig det. Annars skulle skuldkänslorna äta upp mig inifrån och ut. Jag berättade om min familj om livet bara. Jag skippade kända biten. Det var skönt att slippa att prata om det för en gångs skull. Alltid handlar det om Justin,Justin och ännu mer Justin. Varför jag hade just de kläderna. Vem jag dejta. Vad jag ska göra och inte göra utan att någon ser vart enda fel steg jag tar. Det var skönt att prata om vanlig tonårs grejer. Vara mig själv. Justin och inte den stora pop sensationen Justin Bieber.

”Jag har skilda föräldrar, två halv syskon som heter Jazmyn och Jaxon. En mormor och morfar. Jag älskar min familj,de är det bästa jag har.”Det var riktigt skönt att prata med Quill, jag kunde verkligen var mig själv med honom. Jag sa att nästa gång var det hans tur att berätta om sig själv.”Tack så mycket Quill, för allt. Hoppas vi ses snart igen.” Han hade hjälpt mig till bilen. Han visade en stig som jag kunde ta. Jag var tvungen att åka,de var säkert oroliga där hemma. ”Nöjet var på min sida. Hejd då.”

Jag satte mig i bilen och körde hem med Quill och Valarie i tankarna. Hennes vackra ansikte satt fast klistrat på näthinnan. När jag väl anlände på garageuppfarten så suckade jag ha det var en konstigt liten tur. Jag förbered mig för alla frågor jag skulle få och försökte komma på en ursäkt. När jag klev in så hörde mummel inne i köket. Jag tog av mig jackan och ryggsäcken. I köket satt Alfredo,Jaden,mamma,Scooter och Kenny. Jag drog på ett leende. De hade inte hört att någon hade kommit in. ”Varför sitter ni här och deppar.” Alla tittade mot mitt håll,de såg chockat på mig. Mamma sprang fram till mig. Hon kramade mig hårt. Som hon inte hade sett mig på flera veckor. Hon tittade upp oroligt på mig. ”Justin försvinn inte så där igen. Vi har varit oroliga.” Jag log mot mamma. Min kära lilla mamma som är så kärleks full och omtänksam . En liten kropp men ett stort hjärta av guld. Hon tänker på andras välmående för sitt egna. ”Förlåt,det viktiga är att jag är här nu.” Hon log mot mig och tråkade kinden en lite tår som hade vågat sig fram. ”Var har du varit.?” Scooter kollade allvarligt på mig. Jag kände mig obekväm,jag ville inte ljuga. Men de skulle inte tro mig. De skulle tro att jag hade blivit knäpp och ta mig till ett mentalsjukhus. Jag svalde hårt och svarade på frågan.

”Det är inte viktig. Jag är här nu.” Scooter kollade skeptiskt på mig. Han öppnad munnen för att säga något men Alfredo avbröt honom. Räddare i nöden kunde man verkligen säga. Jag hade igen aning vad jag skulle ha hamnat i för knippa om Scooter hade fått prata. Jag kan inte säga sanningen. Jag måste hålla en hemlighet för Quill och Valarie,jag är dem skyldiga det. De hade räddat mig mörka höst natten i skogen. ”Vi borde beställa mat och titta på en film.” Jag nickade gillande. Vi beställde hem Kina mat och slog på Bridesmaids,mammas val. Scooter och Kenny åkte efter halva filmen för de hade något viktig möte. Jaden hade somnat,Fredo satt och skrev med någon tjej. Det var bara jag och mamma som kollade filmen nu. Det var faktiskt riktig mysigt att spendera tid mamma,det blir inte av så ofta. Jag log med huvudet i hennes knä,hon smekte min panna med tummen. Tack vare henne,är det vad jag är i dag. Jag lever min dröm. Jag är evigt tacksam till henne. Jag älskar henne. Efter texterna spelades på skärmen. Mamma reste sig upp och kysste min hjässa."Är du säker att du inte vill sova här?” Hon skakade på huvudet och log moderligt mot mig. ”Justin oroa dig inte jag klara mig.” Jag reste mig upp och följde henne till dörren. "Hejdå mamma. Älskar dig.” Jag omfamnade henne i en kram. Hon lutade huvudet mot min axel. "Hejdå gubben. Älskar dig mer än något annat.” Hon drog ur sig ur omfamningen och gick ut i höst kylan.

Jag drog handen genom håret och suckade och gick in till killarna. Jaden hade vaknat och så riktigt sömnig ut. ”Ska vi hitta på något? Klockan är bara åtta.” Fredo lös upp i ett leende. ”Vi kan dra på en fest i närheten.” Jag nickade. Jaden kunde inte följa med för att han för ung. Jag kunde inte vara så ansvarslös att ta mig en 14-åring på en fest med alkohol. Jaden blev sur för att han var för liten. Jag sprang upp till min garderob och tog på mig en t-shirt med tryck,min jeans väst med nitar på axlarna och ett guldigt armbandsur. Jag tog på mig svarta supras med guldiga nitar. Jag tog lite vaxa och drog handen genom håret och mötte Alfredo och Jaden nere. Jag sa till Jaden att han kunde ringa en kompis att bjuda över. Han log mot mig och lovade att göra det. Jag tog en hoddie på grund av kylan. Vi åkte i tio minuter så var vi fram vid en villa. In huset spelades hög musik berusade ungdomar dansade vilt. Jag steg in i folksamlingen. Jag letade efter något att dricka. Jag hittade en liten bar och tog en öl. Det skulle vara skönt att få slappna av lite. Jag skulle inte dricka okontrollerat. Jag klev ut på dans golvet och släppte lås för en gångs skulle. Men jag stelnade till när jag hörde min egna röst spelas ur högtalarna ”You´re Beatiful,Beautiful, You Should know it.”

Här har ni kaptiel 2! Hoppas ni gillar det. Kommenter gärna

2013-01-21 @ 18:53:00 Permalink Two Worlds One Reality Kommentarer (1) Trackbacks ()

Länk byte och info om kapitel 2

Kolla in denna novell blogg ha en intressant handling.

Jag gick med långsamma steg mot Rockefeller Center där de ställer upp en ståtlig gigantisk gran varje vinter.
Jag visste att jag aldrig mer skulle få fira jul med någon mer än mig själv.
Jag visste att jag inte heller gjort det, och i år var inget undantag. Men ändå sökte jag närhet. Ändå sökte jag tröst. Ändå sökte jag kärlek. Som den idiot jag är...
Med axlarna nere i botten, likt mitt humör, vände jag på klacken och sökte med handen i jackfickan efter pengar. Max två sekunder senare hade jag funnit mitt mål och begav mig mot närmaste café.
Jag kunde åtminstone trösta min annars så eländiga vardag som endast bestod utav att sörja något jag knappt minns, med en rykande kopp varm choklad.

Jag hade ingen mamma, ingen pappa, ingen syster, ingen bror eller annan jag kunde bo hos. Dock hade jag förmodligen nån slags kontakt med någon främling eftersom det varje månad låg 500 $ som jag kunde handla mat - inte för att jag åt så mycket - och betala hyran med.
Egentligen vet jag att det är farligt eftersom det kan vara någon slags maffia som vill få mig att känna mig trygg ett tag genom att ge mig pengar så jag klarar mig, men sedan slutar och hotar med att jag ska göra något ytterst olagligt för att få dem tillbaka igen.
Med det har funkat i 17 år, så jag förstår inte varför de redan gjort de i så fall.
Fast det är nog bara mina tankar som får mig att tänka så efter allt som hänt...

Allt jag egentligen visste var att jag var ensam. Och skulle vara livet ut.

Eller?

Jag håller på att skriva kapitel 2. Så håll ut.

2013-01-21 @ 16:54:00 Permalink My Words 2 You Kommentarer (0) Trackbacks ()

Taggad

Jag såg nyss att jag hade 13 unika besökare. Hela jag blev överlycklig. Tack vare Ronja. TACK!!

Ett kapitel kommer imorgon. Jag har inte mått så bra. Så har inte riktig haft lust att sätta mig vid datorn. Jag ska inte göra er besvikna!!<3

2013-01-20 @ 20:47:00 Permalink My Words 2 You Kommentarer (2) Trackbacks ()

Länkbyte

ETT HIMLA STORT TACK TILL RONJA PÅ SimpleAsWords HON HAR GJORT DEN SUPER GRYMA DESIGNEN!! SÅ KOLLA IN HENNES GRYMT BRA OCH UNIKA NOVELL HAR INTE LÄST NÅGOT SÅDANT TIDIGARE!

Ofelia Cason-Demin bor i New York, Manhattan. Hennes far är grundaren av MTV, världens mest populäraste musikkanal. Tillsammans bor de i ett exklusivt hus i Manhattans finaste kvarter. Ofelias far är allt annat än stolt över sin dotter, allt hon gör tycks hon lyckas förstöra, utom hennes höga betyg i skolan men de har han inte en tanke på- det är en självklarhet. Ofelia vet mycket väl om hur missnöjd och patetisk hennes far tycker att hon är, orden har satt sin prägel på Ofelia och att bara se en sak i spegeln som inte gör något annat än fel har hon sett varje gång hon tittar sig i spegeln. Hon vet inte hur hon ska lyckas nå upp till hennes fars omöjliga krav. Människors vägar korsas oväntat, Ofelias fasad börjar svikta ochju mer sprickor det blir i den, ju mer börjar hon undra vem hon själv är. Vem är hon egentigen bakom den studerande eleven och patetiska dottern? Finns det ens något kvar där? Överraskningar verkar vänta runt varje hörn Ofelia rundar och hemligheter om hennes förflutna börjar komma fram.Vem är Ofelia bakom stängda dörrar?

Smärta var något man lärde sig att leva med. Att uthärda. Smärta var något man kom över. Den försvinner med tiden. Men jag var inte säker på om de menade sådan här smärta…

Jag var beredd. Visste att det skulle komma. Jag kände kinden bränna av hans hårda slag. Kände smärtan som spred sig igenom hela kroppen. Pulsen dånade i öronen, snabba och drastiska slag som bara var ett annat bevis på hur rädd jag var för min egen far. Mitt hjärtas snabba rytm ökade när jag hörde hans andetag nära mitt ansikte, vettskrämda hjärtslag som väntade på nästa slag. Nästa slag av smärta som skulle bevisa ännu en gång hur misslyckad jag var. Mina ihopknipna ögon värkte av hur hårt jag knep ihop de, rädd för att låta honom se smärtan i mina ögon. Jag var maktlös i min fars närvaro. Svag. Jag var bara en maktlös människa som var svag och bräcklig och likt den sköraste av alla speglar gick det att bara snudda på mig för att jag skulle gå i tusen bitar. Bitar som var svåra att hitta och limma tillbaka, det skulle alltid vara någon liten glasbit som saknades. En del som förevigt skulle vara borta. Jag var rädd. Rädd för min far. Rädd försmärtan som kom med honom. Smärtan som han orsakade. Smärtan var inget som gick att ignorera. Den skulle alltid vara där. Påminna mig om hur misslyckad jag var. Påminna mig om övertaget min far alltid skulle ha på mig. Övertaget som min far alltid skulle ha på mig…

- Ofelia, när ska du inse att det är lönlöst att ens försöka?

Hans röst lät hög i det annars tysta huset där örfilen just ekat bland väggarna, men han pratade lågt, viskade nästan och hans ord slingrade sig omkring mig, förlamade mig av skräck där jag stod på golvet. Mina hjärtslag ökade drastiskt i takt när golvbrädan knakade till, meddelande att han bara var några ynka decimeterar ifrån mig. Några decimetrar räckte för att nå mig. Rädd stod jag kvar på samma ställe, för rädd för att röra mig, för rädd för att säga något. Faktum var att jag var rädd för att visa tecken på svaghet. Rädd för att visa att han fått som han vill, fått mig att gråta av smärta medan han njöt av att se mig svag. Att gråta gör ingenting bättre, det är bara ett bevis på att du är svag… och tillräckligt svag för att visa att du är just svag- hade min far en gång sagt

- … Förlåt… stammade jag tyst fram.

2013-01-20 @ 17:46:02 Permalink My Words 2 You Kommentarer (1) Trackbacks ()

Two Worlds One Reality - Chapter One

Justins Perspektiv

Adrenalinet pumpa i hela kroppen. Jag hoppade upp och ner på samma ställe. Som en levande jojo. Introt till As Long As You Love Me började spelas. Jag sprang ut på scenen,ljudnivån i arenan höjdes med hästlängder. Jag sprang fram till scen kanten och tog på alla händer de skrek. I morgon har de säkert ingen röst. Lyckan rusade i min kropp. Detta är bästa som finns.

"The adrenaline pumped throughout the body..."

Jag,Jaden och Alfredo satt i bilen på väg hem. Vi satt och snackade om någon snygg brud som Alfredo hade sätt i Fredags på festen hos Drake. Jag satte på radion. Will.i.am s låt med Britney spelades den är faktiskt riktigt bra. Jaden skruvade upp volymen. Plötsligt springer något över vägen,jag ser inte vad det är som att det är så pass mörkt. Jag tvärbromsar men vi körde på djuret. Jag kliver snabbt ur bilen och springer fram,där ligger en kille som ser ut och vara i min ålder. Han är full av blod och han är säkert medvetslös. Jag ringer ambulans och berättar vad som har hänt. När jag lägger på och kollar på platsen där killen hade luggigt på marken. Men den var tom. Hur kunde han försvinna,han låg ju där nyss. Jag var alldeles förvirrad. Hade jag drömt eller något. Nej jag är så vaken man kan bli. När ambulansen anländer kommer Jaden och Alfredo ur bilen. Jag säger att killen är borta. De frågar om det var ett skämt eller något men jag är helt seriös. De säger att det säkert bara var ett djur.

”Hey man,du är säkert bara trött. Gå och lägg dig.” Jag gjorde som Fredo sa. Jag gick upp för trappen in till mitt rum. Jag drog av mig kläderna och lade mig under täcket. Jag kunde inte somna mitt huvud snurrade av frågor. Vem var pojken? Vart tog han vägen? Vad gjorde han i skogen så sent? Så många frågor med inga svar. Jag bestämde mig för att undersöka skogen i närheten där jag hade kört på pojken. Det gör jag imorgon när det är ljust ute. Jag lyckades somna tillslut. På morgonen klädde jag på mig ordentligt som att det är kallt ute. Jag tog min ryggsäck och packade lite matsäck,och lite andra nödvändig heter. Jag var precis på väg ut genom dörren när någon stoppade mig.

”Vart ska du då?” Det var Jaden som stod i hallen. ”Bara på en tur kommer hem innan det blir mörkt.” Han kollade konstigt på mig men han sa inget och lät mig gå. Jag hoppade in i Range Rovern. Jag åkte längst vägen. Tänk om jag hittade pojken vad skulle jag göra då? Prata med honom? Fråga honom vad han gjorde där?

Jag parkerade bilen vid vägkanten. Jag gick in skogen. Höstlöven knastrade skönt under fötterna. Skogen var full av vackra färger. Ljudet av sorlande vatten hördes i närheten. Detta var ganska harmoniskt ändå. Jag satte mig ner och åt min frukost som bestod av en smörgås och ett äpple. Mitt letande av pojken fortsatte. Jag gick runt i timmars av sökande. Det skulle börja mörkna snart,så jag försökte ta mig ur skogen. Men jag var vilse. Jag tog upp min mobil men den var urladdad. Fan,jag skulle ha laddat den. Jag satte mig hopplöst ner jag lutade mig mot en trädstam. Vad ska jag göra nu? Jag får ta mig ur skogen imorgon när det var ljust.

Jag vaknade av ett smatter. Jag log på något mjukt. Jag reste mig upp och öppnade ögonen. Jag log i en säng, jag befann i en liten stuga. Det var en brasa tänd. Vid brasa satt en kille. Han vände sig om. När han såg lyste hans ansikte upp i ett leende. ”Du har vaknat. Hur mår du?” Jag nickade försiktig. Han såg bekant ut på något sätt. ”Förresten jag är Quill.” Han sträckte fram handen,jag tog tag i hans hand och hälsade. ”Hej Quill. Jag är Justin.” Log åter igen. Jag kollade på hans arm. Den såg skadad ut,den var inlindad i bandage. Han såg att jag inspekterade hans arm. Han sa. ”Äsch det är inte så farligt. Det var lite smäll från igår kväll. Jag blev påkörd.” Han var pojken. Mitt självförtroende sjönk drastiskt och skuld känslorna steg.

”Förlåt,det var verkligen inte meningen.”Han kollade oförstående på mig. En rynka bildades i hans panna.

”Det var jag som körde på dig.” Sa jag så tyst så det hördes inte säkert. ”Hans rynka i panna försvann och ersattes av ett leende på läpparna. Var det kul på något sätt.

”Nej då. Min syster är duktig på läkekonst.” Syster?

”När man talar om trollen,förresten uppför dig. Hon gillar inte människor utifrån.” Människor utifrån. In genom dörren kom en flicka. Hon hade en kappa på sig,den var alldeles genomblöt. Det förklarar smattrandet. Hon tog av sig luvan på luvan. Det såg lite ut som rödluvan den där kappan. När hon såg mig så föll hennes mun upp som hon hade sätt ett spöke.

Jag såg säkert likadan ut. Jag häpnadens av hennes skönhet. Hon såg ut som en ängel som hade ramlat ur himlen. Det kanske låter töntigt,men det var sant. Hon öppnade munnen för att säga något men det kom inget ur henne. Jag såg att hon var obekväm i situationen.

"She looks like an angel from heaven..."

”Valarie, Det här är Justin. Jag hittade honom i skogen.” Hon kollade strängt på Quill.

”Quill du vet vad jag tycker om det här.”

Han skrockade lågt.

”Men han såg ut att vara vilse och frysa. Jag kunde inte bara lämna honom där. Du vet vad jag tycker om det.” Jag gillade denna kille. Hon fnös och gick in i ett annat rum i stugan. Quill ryckte på axlarna och pressade ihop läpparna till ett sträck.

”Ursäkta min syster. Hon kan vara lite dramatisk"

Skulle bli otroligt tacksam om nu skulle kunna slänga in en liten kommentar!<3

2012-12-26 @ 23:59:00 Permalink Two Worlds One Reality Kommentarer (2) Trackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

2012-05-23 @ 21:09:04 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()